Figueres i skuggan av Salvador Dalí eller tvärt om?
Denna morgon började redan 03.30 då Jag och Petrus hade sammanträde på hans säng. Jag kunde inte sova på grund av perkulatorn i lungan, DET GÖR SÅ JÄDRA ONT! Och Petrus har andra åkommor som gör att han vaknar. I natt lyckades vi vakna samtidigt så vi satt och surrade en strund. Efter några minuter vaknade även mamma. Det blev inte morgon på riktigt utan vi lyckades somna om igen ända till morgonen.
Efter frukost tog vi tunnelbanan till tågstationen för att ta oss de ca: 10 milen till Figueres vilket är hemstad Salvador Dalí. Efter USA-resan sist blev både jag och Emilia överförtjusta i denna faschinerande människa. Eftersom att vi nu är så nära det område som inspirerat denna man så mycket kunde vi inte hålla oss från att åka dit. Dalí är en man full av överaskningar men inte helt oförutsägande i sin konst. Det som är otroligt är att han har gjort så enormt mycket! Allt från littografier och små små målningar till oljemålningar som är tiotals meter höga och breda, takmålningar, hologram, juveler, järnsmide ja han har i det närmaste arbetat i alla material. I alla fall vandrade vi genom Figueres gator för att ta oss till det omtalade museet. Figueres är en idyll. En liten pittoresk småstad några mil från den Franska gränsen. Byggnaderna var rena och fina, de små kullerstensgatorna i de smala gränderna var kantade med små affärer. Lunchen som intogs på ett torg mitt i detta fantastiska var sagolik. Kan inte säga annat än att vi var förtrollade. Museet då? Mamma och Petrus valde att satsa på serveca och porrbutik i hettan medan Jag, Emilia och Hasse gick in på museet. Det var billigt att ta sig in och tur var väl det för lokalen var värdelöst utformad för att visa konstföremål, ingen guidead tur fanns att få, inte ens ett häfte som förklarade verken. Förstår de inte hur mycket denna man kan berätta med sin konst, som verken visas där kommer inte mer än 10% av det fantastiska fram. Jag är riktigt besviken faktiskt. All den beundran Dalí förtjänar bleknar i skuggan av den omringande idyllen. Jag är glad att vi tog denna tripp, både för att vi har fått ta del av fler verk av mustachmannen men framför allt för att vi har fått vandra omkring i den fantastiska miljö som inspirerade honom.
På vägen hem såg vi några intressanta arenor men tiden räckte tyvärr inte till för att vi skulle kunna besöka dessa. Trots detta är Emilia lika glad.
Haha! Är hon verkligen glad? Såg inga bilder på en leende Emilia från denna dag.
Jag är mäkta imponerad av att ni är så kulturella!
